En helg i Östersund

I helgen har jag och lilla familjen varit i Östersund, hos pappa/morfar. Vi har, allt som allt, haft en mysig helg men Joel har verkligen tärt på mig. Han har aldrig varit så klängig som i denna helg. Jag håller tummarna att det är något övergående som han går igenom. Det har verkligen bara varit jag som dugt och det tär!
Min egen teori är att det beror på att gåendet är nära förestående och därav osäkerhet och otrygghet.

Skärpning!

Nu måste jag skärpa mig med det här bloggandet. Är ju evigheter sedan jag ens skrev en rad och jag har verkligen haft mkt att skriva om:

Jag har börjat jobba igen, vilket är så himla skönt.
Jag har äntligen börjat med mina p-piller och ska snart sluta med dem igen. ;)
Vår fina Zazza har fått sluta sina dagar på jorden pga en juvertumör.

Idag har vi firat världens finaste ettåring som var nöjd med sin dag trots att han var mycket trött och påverkad av sin ettårspruta som han fick igår. Imorgon åker till Östersund och lilla pappa. Vi hoppas på en fin helg!

Som sagt, nu blir det skärpning med bloggen!

Hormonernas krig

Just nu är inte livet helt enkelt för mig och min lilla familj. Jonas får ta emot mycket skit som han absolut inte förtjänar eftersom jag inte mår bra.Nu har jag ju slutat amma och kroppen har nog gått tillbaka till sin "grundinställning" hormonmässigt vilket innebär att jag har ett rasande humör, finnar som vilken tonårspojk som helst och på tal om tonårpojkar så har min skäggväxt kommit igång igen också och som gräddan på moset så har allt överskottsfett sakta men säkert börjat emigrera mot midjeregionen.
Nu först inser jag hur himla bra allt varit under graviditeten och ammningen. Till råga på allt så lider jag av ett ständigt dåligt samvete eftersom jag bråkar oavbrutet med Jonas, skäller på hundarna och orkar hälften av allt jag vill.
Jag har en tid på KKM men det är först om en månad och jag kan knappt bärga mig innan jag får börja med mina p-piller, för då blir livet lättare. Känner mig så besviken eftersom jag vill njuta av sista tiden av min mamma-ledighet men just nu känns det bara besvärligt!

Livet på Ängsvägen fortskrider som planerat och framstegen med lilleman löser av varandra. Nu sitter han själv, kan utan bekymmer vända sig från rygg till mage och kan nu dyka tack vare babysimmet. Sist vi besökte BVC vägde han 8350 gr och var hela 73 lång.
Jag har helt slutat amma och han äter nu ersättning och pureér med god aptit. Sover gör han också, dock fortfarande lite si och så på dagtid men upp till 12 timmar på natten. Jag vet! Det låter helt galet, men det är sant. Vi lägger honom vid 19-tiden och självklart vaknar han enstaka ggr under kvällen då han tappat nappen, mamma och pappa stöcker lite för högt eller hundarna skäller men i övrigt sover han hela natten till 7 på morgonen och är då som en liten solstråle. Så jag kan väl inte begära att han ska sova mycket på dagen.
Läggningen ser lite annorlunda ut nu också eftersom vi börjat lägga honom direkt i sin säng istället för att han får somna hos mig och sedan lägga ner honom. Jag bestämde mig en kväll för att NU är det dags och det funkade. Ska väl inte prata så högt om att det funkar eftersom det bara var tredje kvällen ikväll....
Imorgonbitti är det upp i ottan och sedan iväg till simhallen för en mysig liten familjestund, veckans höjdpunkt hos familjen Sellgren.

Pappa har pimpat gåstolen enligt egen smak....

Den 8/2 fick Joel en liten tremening som ska heta Rasmus, stort grattis till de stolta föräldrarna Anette och Torgny. Vi som har tyckt att Joel är liten fick en lite annan syn på verkligheten....

Jag har nu bokat tid på KKM (KvinnoKliniken) för att få kolla till min PCO-s och får p-piller utskrivna eftersom jag slutat amma. Hoppas på att allt ser bra ut och inte har förvärrats. Vill du läsa med om PCO-s besök patientföreningen.

Storuppdatering

Ojojoj, nu har jag slarvat otroligt mycket, länge sedan jag uppdaterade och vi har hunnit mycket såsom jul, stora framsteg och underbara stunder.
Jag börjar med lite bilder så ni förstår hur mycket som hänt:

 Nu blir det ju bak och fram men jag, Joel och Egon gjorde en lite helgresa till Dorotea där vi hälsade på Karrå och Leah, mysigt värre.

 Joel fick en mysdress i julklapp och vi konstaterade att han var väldigt lik Evil Knivel i den! ;)

 Har han inte blivit stor så säg?!

 Vi har börjat smaka lite mat eftersom det snart är dags att sluta äta mamma-mat. Här försöker Pappa och Joel sig på att få ner lite katrinplommonpuré.... med blandat resultat.

 Gåstolen är det bästa vi har, varje dag!

 Bästa moster Karrå och Leah!

 Leah förälskade sig i Joels speldosa när vi var där!

Så här fina var vitaminerna på julafton innan vi åkte till mormor och myste.

Idag var vi på BVC och till råga på all annan utveckling så har palten passerat 8 kilo på vågen och är hela 71 cm lång! Stora killen!
Så nu återstår väl bara att önska alla ett gott nytt år och på återseende inom kort....om jag inte missköter mig igen!

Fjärde advent

Nu närmar sig julen med stormsteg, i år igen. Jag tycker varje år att det är helt osannolikt att det redan är slut på även detta år. Det har varit ett bra år med många stora milstolpar i mitt liv och jag känner mig väldigt nöjd och lyckligt lottad. Jag har inte bara tagit examen och det med bravur jag har dessutom fått en underbar liten son, gift mig med min drömman och jag kunde inte vara lyckligare. Det enda som känns lite konstigt och som kan göra mig vilsen är alla nya roller och titlar jag skaffat mig under 2011: sjuksköterska, mamma, fru..... Men hur jag än vänder på det så är lyckan total.

Idag sitter jag uppe ensam och klockan är nästan 9 på morgonen. Mina favoritpojkar sover fortfarande trots att babyvakten skrapar lite men så verkar inte vara på allvar. Jag hade bestämt mig att det är dags att vända på dygnet så det blir lite rätsida på det hela....men vad göra när jag inte har hjärta att väcka prinsen när han sover som bäst.

Fru Sellgren

Då var det gjort. Jag är nu fru Sellgren och Joel heter Joel Olof Sellgren även i kyrkans register. Vi hade en jättefin dag och jag vill tacka alla som ville dela den med oss. Ett särskilt tack till mamma, Inga, Karin, Gösta och alla andra som var i köket och hjälpte till!

Vi

Visai hällde upp dopvattnet, Jonna tände ljuset och Victoria sjöng. Vi hade som sagt en fin dag!